Nordic Choice Hotels

15 okt. 2017

Tidig söndagsmorgon den 15 oktober

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

På väg hem från bilsemester i Europa...

Den gångna veckan har Rut och jag skickat in våra bidrag till "365 raske". Vad är då "365 raske"? Jo det är en andaktsbok för tonåringar i konfirmationsåldern som ska ges ut av Frälsningsarmén i Norge. Ett antal personer har ombetts att skriva trettio andakter på ett speciellt tema. Dessa teman kommer sedan att återkomma utspritt över hela året.

Det temat Rut och jag fått är "Å lese bibelen". I onsdags sände vi in våra trettio miniandakter om att läsa Bibeln och  nu ber vi om Guds välsignelse över andaktsboken, alla som arbetar med att få den färdig och framför allt alla konfirmander och andra som kommer att läsa den. Konfirmationen är en starkt växande verksamhet inom Frälsningsarmén i Norge.

Under veckan var jag inne i en Jysk-butik. Till min förvåning såg jag en hel vägg fylld av Buddha-statyer. Och jag funderade: Hur i all världen är det möjligt att man i en heminredningsbutik lanserar en symbol för Buddismen som en heminredningsprydnad, då man samtidigt är paniskt förskräckt för att något som påminner om kristendomen syns i det offentliga rummet. Det är till och med så att det finns en utbredd oro för att sjunga "Den blomstertid nu kommer" på skolavslutningen.

Är det så att man tänker sig att en Buddha-bild är något ofarligt, medan den minsta antydan om Gud och Jesus kan påverkar hela livet?

Jag tänker vidare: För inte så länge sedan var det straffbart att smuggla in en Bibel i det som då var Sovjetunionen. Man kunde till och med hamna i fängelse om man försökte smuggla in Biblar. Det ateistiska Sovjetunionen måste ha varit livrädda för att släppa in Biblar i landet. De måste verkligen ha haft en stor tro på kraften i Guds ord.

Tänk om vi kristna kunde tro lika mycket på kraften i Guds ord som man gjorde i det ateistiska/kommunistiska Sovjetunionen?

Men vi har inte bara besökt Jysk under semestern. Vi har också besökt några Guds hus. Vi har bland annat besökt detta gudshus som byggdes för länge sedan.

Kyrkan ligger på en höjd över staden och från kyrkan har man en milsvid utsikt över den stora staden och den stora flodensom rinner genom den.

Här kommer en fråga till alla läsare: Är det någon som känner igen kyrkan på bilden? Frågan är: I vilken stad återfinner man denna kyrka?

Den första som svarar rätt på frågan utlovas ett pris! Ditt svar kan du lägga ut som en kommentar på vår facebok-sida HÄR.

Nu är det bara sista etappen kvar på hemresan. I morgon är det måndag oc en ny vecka. Jag kommer att skicka ut hel del böcker som har beställts de senaste veckorna.

Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky

14 okt. 2017

Vi behöver varandra

Steg åtta i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

Bilden: Från den norska publiceringen av Ti Steg mot Tro
Cykelhjulet


Tänk dig ett cykelhjul med fyra ekrar. Om inte navet sitter i centrum av hjulet, eller om en av ekrarna är för lång, så kommer hela cykeln i obalans och kommer att skumpa upp och ned bortöver vägen.

Så är det också i det kristna livet. Navet, centrum i det kristna livet, är Jesus Kristus. Om inte han får vara centralgestalten som genomsyrar allt annat i livet kommer det kristna livet i obalans.

Av de fyra ekrarna, som måste stå i balans med varandra, handlar två om kommunikationen uppåt: bön och bibelläsning. De två andra har att göra med kontakten till dem vid vår sida, våra medmänniskor: gemenskap och tjänst.

Detta steg och de två återstående stegen i tiostegsprogrammet handlar om dessa fyra ekrar:

-förhållande till andra/gemenskap – steg 8

-bön – steg 9

-bibelläsning – steg 9

-uppgift/tjänst – steg 10


Kristi kropp

Att bli född på nytt innebär att bli född in i ett nytt sammanhang, in i en ny familj. För att beskriva denna nya familj, församlingen/kåren, använder Bibeln flera olika bilder:

-en kropp (Kristi kropp), där varje person är en lem, en del av kroppen.

-ett vinträd, där varje person är en gren i vinträdet.

Bägge bilderna skildrar en levande, fast sammanknuten enhet, där varje del är beroende av helheten.

-det är svårt för en tumme att överleva om den inte är förenad med resten av kroppen

-det är svårt för en gren att överleva om den inte sitter fast vid trädet

-det är svårt för en kristen att överleva om han eller hon inte är fast förenad i en kristen gemenskap.

Vi behöver varandra

Att komma med i en grupp, församling/kår, innebär mycket positivt. Vi får stöd av varandra, uppmuntran, gemenskap och tillhörighet. Men det kan också innebära nya problem. Vi får nya hänsynstaganden och förpliktelser mot varandra.



Det krävs mycket tålamod för att lära sig lev i den nya familjen/kåren/församlingen. Ibland kan det till och med kännas som om det kristna livet vore mycket enklare att leva om inte alla de andra fanns med och skapade störningar i min tillvaro. Vi måste lära oss att förstå att den kristna gemenskapen/kåren/församlingen inte är fullkomlig. Man blir inlemmad tillsammans med andra som också de är ofullkomliga och i tillväxt.



Men det är nödvändigt för varje kristen att låta sig förenas i en kristen gemenskap för att både och ge hjälp, styrka och kärlek.





Mina med-lemmar

Då jag har blivit en lem i Kristi kropp är jag omgiven av andra människor som också de är lemmar. De är mina med-lemmar.



På samma sätt som det är i den mänskliga kroppen, har en lem i Kristi kropp inte samma grad av gemenskap med alla de andra lemmarna. Tummen har till exempel närmare gemenskap med de andra fingrarna än med tårna.



Varje kristen borde få uppleva styrkan av att vara förenad på tre olika nivåer:



1 – Min allra närmaste med-lemmar

Varje kristen borde ha någon eller några (1-4 personer) att dela det personliga livet med i ett nära förhållande:

-någon att dela vardagens glädjeämnen, sorger och misslyckanden med

-någon att tala personligt med

-någon att be tillsammans med för att kunna hjälpa varandra med uppmuntran och tillrättavisning

Bland Jesu lärjungar var det tre som stod Jesus speciellt nära. Stunderna av största glädje och djupaste förtvivlan delade Jesus bara med dessa tre. Upplevelsen på härlighetens berg (Matt 17:1), och Jesu bönekamp i Getsemane (Matt 26:37).



Har du någon som du kan dela dina bekymmer och glädjeämnen med? Har du någon som du kan be personligt med? Om du inte har det, kan du be Gud att hjälpa dig att finna någon och sedan vara uppmärksam i din omgivning på olika möjligheter Herren sänder i din väg.





2 – Den lilla gruppen

Alla borde få vara med i en levande grupp där man kan samtala och lära av varandra. En studiegrupp, bönegrupp, samtalsgrupp eller rote (ca tio personer). En grupp där man får näring, växtkraft och träning genom varandra.



Jesus hade en sådan grupp omkring sig. De var tolv personer som levde tillsammans med Jesus. De lyssnade, såg, samtalade och tränades. De var lärjungar som utvecklades och växte i den lilla gemenskapen. Ibland lyckades de bra, ibland misslyckades de och kund då få hjälp och vägledning i gruppen för att lyckas bättre nästa gång.



Finns det någon böne- eller bibelstudiegrupp i det sammanhang där du står? Kan du vara med att starta en sådan grupp?





3- Kåren/församlingen

Alla kristna bör vara med i en kår eller församling. Församlingen ger oss tillfälle att komma tillsammans för undervisning, lovprisning, förbön och inspiration.



Jesus hade en större grupp av människor som hörde till honom. Vid ett tillfälle utser han 72 personer ur den gruppen som han sände ut (Luk 10:1).





Tillhörighet

Det är viktigt för en kristen att höra till en församling. Ja, till och med livsviktigt. Det är viktigt att du låter dig inlemmas och blir en del av Kristi kropp, inte bara för att du ska få ut så mycket som möjligt av gemenskapen, utan också för att du ska ge något till gemenskapen.



Just du är nämligen viktig! Det betyder något att du finns med. Din närvaro är betydelsefull. Om du mister en lem på din kropp, är det något som saknas. Du lider brist på något.



Så är det också i kåren/församlingen. Du är skapad för att höra till. Du behövs. Både du och kåren/församlingen lider brist på något om inte du är med.



Det är alltså viktigt både för dig och för kåren/församlingen att du gör följande bekännelse och bön till din egen och att du tar konsekvenserna av den: ”Jag bekänner att jag tillhör Kristi kropp på jorden. Jag vill också vara praktiskt inlemmad och förenad med andra kristna i kåren/församlingen”.

13 okt. 2017

Vad läser du?

Söker du efter något att läsa som både är upplysande, uppmuntrande och utmanande? 

Gör ett besök i AFFÄREN och läs mer om våra böcker. AFFÄREN  finner du HÄR.

9 okt. 2017

Kåren som inte ville dö

Berättelsen om en liten kår i Norge som vägrade att dö:

 (Bilden: Arkivbild från en helt annan liten fin kår i Norge)
 

Kårledarna bodde två mil från kåren och en kväll ringde frun som bodde i huset närmast Frälsningsarmén och talade om att ljuset stod på i Frälsningsarméns lokal. Det är lätt hänt då man lämnar kåren i fullt dagsljus och det sedan skymmer på.

Kårledaren satte sig i bilen och körde till kåren och släckte ljuset och sedan tillbaka, totalt fyra mil. Några veckor senare hände samma sak igen.


Kårledaren gick då över till grannhuset och tackade frun för hjälpen med att ringa. Sedan frågade kårledaren om hon inte kunde få lämna en nyckel till Frälsningsarmén så att frun kunde gå över och släcka om det skulle hända igen. Det ville frun gärna göra.


Efter ett dag började också mannen att engagera sig och körde till mataffären flera gånger i veckan för att hämta mat som affären skänkte till Frälsningsarméns matutdelning.


Det ena ledde till det andra. Paret gick en alfakurs på Frälsningsarmén och blev frälsta. Och nu, har de blivit invigda till frälsningssoldater. Två resursstarka nya soldater ställer sig med i Guds armé.


Det hela började med en enkel fråga. Det påminner mig om då Jesus frågade en grupp arbetslösa varför de stod sysslolösa på torget. De svarade att det berodde på att ingen frågat efter dem och ingen hade lejt dem.


En fråga i rätt stund kan förvandla en människas liv. När frågade du sist en människa om hon ville bli frälst?


(Inlägget har tidigare publicerats på rupeba.se 2013)
/PB

8 okt. 2017

Tidig söndagsmorgon den 8 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Vad gör egentligen en pensionär? Jag har personligen mycket kortvarig erfarenhet av att vara pensionär, men det ser ut som det för min del innebär att fortsätta att göra det jag gjort i över fyrtio år: Läsa, Skriva, Tala.

Läsa
Förutom att läsa Bibeln försöker jag hinna med att läsa en del annat. Ur bokhyllan råkade jag ta en bok av P-O Engquist som heter "Lewis resa". Jag började visst läsa den boken för ett par år sedan. Bokmärket låg på sidan 297 och det är lika mycket kvar av boken.


Boken är en roman om Lewi Petrus och pingstväckelsens framväxt i Sverige. Det var inte alltid så lätt att vara pingstvän under den första tiden. Signaturen Eld skrev i Dagens Nyheter om pingstvännerna som andliga smittbärare. Och hur gör man med de som är bacillbärare? Man internerar dem för att skydda resten av befolkningen. DN skriver om pingströrelsen som "själslig besmittelse" av Sverige och de risker för vår "urgamla religion" som slappheten mot pingströrelsen skapat.

Då jag läser detta noterar jag att det liknar väldigt mycket det som Dagens Nyheter tidigare hade skrivit om Frälsningsarmén och senare om Livets Ord. Historien upprepar sig.

Skriva
Förutom det dagliga skrivandet räknar jag med att komma ut med en ny bok före jul och en nästa år. Dessutom håller jag på med en del andra skriverier som jag åtagit mig att skriva.


Tala
Sedan Rut och jag för mer än fyrtio år sedan drabbades av Gud och fick våra liv totalt förvandlade har vi anlitats som talare i många olika sammanhang. Nu är vi pensionärer, men vi har en del engagemang som vi har tackat ja till: Bibelhelger på Templet i Stockholm, i Trollhättan, Torshamn (Färöarna), Kristiansund (Norge) och Örebro. En kurs för socialarbetare i Frälsningsarmén och en äktenskapskurs i Danmark för officerspar.

Det kan kanske se ut att vara mycket, men då Rut och jag sent omsider blev officerare i Frälsningsarmén skrev vi på att vi lovade att älska och tjäna Gud så länge vi lever. Och vi slutar ju inte att leva bara för att vi har blivit pensionärer.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky