22 jan. 2009

Hur man använder statistik i lobby-syfte

I går skrev jag att man i morgonnyheterna som första-inslag på TV gång på gång basunerade ut nyheten att 70% av prästerna i Sverige är positiva till att viga homosexuella par.
Dagen skriver i en artikel att Statistiska Centralbyrån är kritisk till hur undersökningen genomfördes:
"Nära sju av tio präster inom Svenska kyrkan som svarat på en enkät från SVT:s Rapport kan tänka sig att viga homosexuella par i kyrkan.
På Statistiska centralbyrån, SCB, är man kritisk till att Rapport begärt att de som svarar ska uppge sitt namn. Det leder till att siffrorna riskerar att bli missvisande"
Så här ligger det till:
1700 präster tillfrågades och endast 62% svarade på enkäten. Det innebär att man fick in svar från 1054 präster. Av dessa svarade 68% att de var positiva till att viga homosexuella par. Det betyder att 717 präster svarade ja på frågan. Av 1700 tillfrågade präster svarade alltså 717 präster ja, vilket innebär 42% av de tillfrågade.
Ändå blir huvudnyheten som man går ut med att 70% av prästerna är positiva till att viga homosexuella par.
Vad är orsaken till att man väljer att gå ut med en missvisande rubrik om inte att man vill använda statistiken i opinionsbildande syfte?

peppebaron
www.rupeba.se

2 kommentarer:

Anonym sa...

Säkert har du rätt angående syftet med Rapport-inslaget. Dock har siffrorna blivit lite fel. Låt oss reda ut begreppen.

Av ca 2800 präster svarade 62 %, dvs ca 1700. Av dessa ville 68 % viga homosexuella, dvs ca 1168. Detta motsvarar förstås ändå bara 41-42 % som du skriver.

Men ska vi gå ett steg längre, måste vi dessutom konstatera att det totala antalet präster är ca 3400. Därmed har endast 34 % svarat ja på frågan.

Visst kan man hävda att antalet svarande är tillräckligt stort för att kunna anta att deras ståndpunkter motsvarar gruppen som helhet. Men det förutsätter två saker:

1. Att de som inte svarat kan antas ha i genomsnitt samma ståndpunkter som de som svarat. Så är inte fallet här, eftersom oron inför att uppge sitt namn självklart är större hos dem som riskerar att behandlas illa på grund av sin åsikt och tro.

2. Att de som fått frågan utgör ett representativt urval av hela gruppen. Så är det inte heller, eftersom man exempelvis inte ställt frågan till de präster som verkar inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen), där man generellt är mer tveksamma till de nya ordningarna.

Statistiska Centralbyråns kritik är alltså i högsta grad befogad.

Skulle vi dessutom våga oss på ett antagande, nämligen att ca 80 % av dem som inte svarat i själva verket skulle ha svarat nej, kommer vi fram till att ja-sägarna är i minoritet med ca 49 %. Kanske ännu lägre med tanke på det snedvridna urvalet (punkt 2 ovan).

Så visst kan man ljuga och manipulera med statistik, om det är det som är syftet.

rupeba.se sa...

Tack för ett bra klarläggande!
peppebaron