26 apr. 2009

Det är skillnad på att vara medlem i en kristen församling och att vara medlem i Konsum

I Konsum får vem som helst bli medlem. Det finns inga speciella etiska normer som måste vara uppfyllda för medlemsskap. Hustrumisshandlare, helgon, tjuvar och mördare, medelsvensson alla får vara med.

Men även en ytlig genomläsning av Nya Testamentet gör det tydligt att det är helt andra kriterier som krävs för att vara med i en kristen församling. Man måste ha en tro på Jesus och var frälst eller omvänd. Man har vänt sig bort från det gamla livet och tagit emot det nya livet. Det innebär också att man önskar att följa Guds vilja med sitt liv.

Medlemsskapsbegreppet blev aktuellt förra veckan då Saronförsamlingen i Göteborg gick ut med att man överväger att låta praktiserande homosexuella bli medlemmar i församlingen. Ett av argumenten för det nya ställningsstagandet var att vi alla är syndare. Och det är ju visserligen rätt.

Men vi blev väl inte frälsta för att kunna fortsätta att leva kvar i synden. Alla syndar vi förmodligen flera gånger om dagen. Men det är skillnad på att synda, bekänna sin synd och få förlåtelse och att medvetet välja att leva i varaktig synd och till och med försvara det.

Dagen publicerade förra veckan en artikel skriven av bl.a. en lång rad EFK-patorer med rubriken Kristet liv och medlemskap hör ihop. Artikelförfattarna skriver :
"Målet med ändringen av medlemsbegreppet, att sänka trösklarna till församlingen, kan alltså endast uppnås om man samtidigt tystnar i frågor om Guds vilja. Det kan aldrig vara vägen framåt för en kristen församling. Vi noterar också att Hagerius inte svarar ja eller nej på frågan om utlevd homosexualitet är en synd, trots att det här finns ett principiellt antingen eller. Antingen är utlevd homosexualitet i strid med Guds vilja och bör avvisas eller är den i enlighet med Guds vilja och bör välsignas.

Den kristna församlingen är, som någon sagt, inte ett museum av helgon, utan ett sjukhus för syndare. För den som kämpar med sin inre människa, oavsett vad den kampen handlar om, erbjuder evangeliet nåd, förlåtelse och kraft. Men aldrig utifrån en kompromiss med vad som är sant och rätt. Att frikoppla medlemsbegreppet i församlingen från frågan om det kristna livets innehåll leder till just en sådan olycklig kompromiss."


Andra argument som framförts i debatten är att det är inkonsekvent att acceptera att frånskilda och omgifta skulle kunna få vara församlingsföreståndare samtidigt som man inte låter praktisernade homosexuella få vara medlemmar.

Jag tycker att det är en stor skillnad. Att misslyckas, och att få börja om igen är vad det kristna livet handlar om. Det finns förlåtelse för all synd, men inte försvar för synden.

peppebaron

Läs också Saronförsamlingens inlägg i Dagen och ledarbloggen i Dagen om Sexfixerat samfund

1 kommentar:

Andreas Leek sa...

Mycket väl talat!
Det är helt ok om en som öppet lever ut sin homosexualitet vill komma till kyrkan och njuta av gemenskapen med de kristna, men medlemskap... det är något helt annat. Går man med i en församling så tyder det ju på att man blivit frälst, och nu är på väg mot nästa steg, dopet, eftersom det är medlemsgrundande. Då kan man fråga sig, för vilka synder bad man om förlåtelse för när man bad frälsningsbönen, och, vilka synder är det man låter bli begravda i och med dopet? Inte så att man måste räkna upp varje enskild synd eller så, men när vi blir frälsta så tar ju Jesus bort ALL synd.
Det är som du säger, skillnad på att brottas med synd, vi syndar ju varje dag, men blir förlåtna genom nåden. Men nåden är som sagt inget försvar för synden.
Mycket väl talat!