Tron central för Truman

Presidenterna och tron del 1/5
 Kjell O. Lejon
Världen idag och Claphaminstitutet

I USA är visserligen kyrka och stat separerade genom konstitutionens första tillägg, men religion och politik har alltid levt sammanflätade. Även de moderna presidenterna står fast vid traditionen att lägga handen på en bibel när de svärs in och att regelbundet hänvisa till Gud i politiska tal. Så har det varit alltsedan George Washingtons installation den 30 april 1789. Men tanken på att Gud har med det politiska bygget att göra har djupare rötter. Den tog de första nybyggarna, puritanerna eller "The Planting Fathers", som de också kallas, med sig till landet i väster.

Kopplingen mellan religion och politik fanns även hos "The Founding Fathers", det vill säga hos författningsfäderna, som James Madison och John Adams och George Washington. Madison, som kallas författaren till konstitutionen, motiverade exempelvis tredelningen av beslutsfattandet mellan presidentämbetet, kongressen och Högsta domstolen utifrån teologisk ståndpunkt, att människan var en fallen varelse och lätt kunde bli maktfullkomlig eller korrumperas.

I denna artikelserie ska vi med några ögonblicksbilder se på hur några moderna amerikanska presidenter hanterat frågan om religion och politik eller vilken roll deras kristna tro haft i det politiska beslutsfattandet. Den förste vi omnämner är Harry S. Truman (1884-1972). Han kom som president att ställas inför några högst avgörande ögonblick. Skulle han göra bruk av atombomben? Hur skulle han förhålla sig till den statsbildning som judarna önskade och genomdrev? Hur skulle han agera gentemot en kommunistisk expansion?

I historieskrivningen behandlas ofta dessa problemområdens politiska och militära delar av Trumans presidentperiod, men sällan vilka bakomliggande resonemang som förekom på det personliga planet. Men det är klart att Trumans kristna tro starkt kom att påverka hans resonemang.
Trumans föräldrar var lantbrukare och hade huvudsakligen baptistisk bakgrund, även om han under en tid gick i presbyteriansk söndagsskola. Redan vid tolv års ålder hade han läst igenom Bibeln två gånger och när han var arton år gammal beslutade han sig för att bli döpt i en baptistkyrka. Han menade att den baptistiska traditionen visade på det mest direkta sättet att närma sig Gud. Under hela sitt vuxna liv, från gymnasiet och framåt, kom han att bära med sig en nedskriven bön, som han bad varje dag tills han dog. Den riktades till "Allsmäktige, evige Gud, Skapare av himmel och jord och universum," och fortsatte inledningsvis med orden: "Hjälp mig att vara, att tänka och att göra det som är rätt, just för att det är rätt. Gör mig sanningsenlig, ärlig och ärbar i allt."

Truman kom efter en tids militär- tjänstgöring i Frankrike under Första världskriget att engagera sig i det demokratiska partiet, som hade en mycket stark position i Södern vid denna tid. Han blev senator 1934 och sedermera vicepresident under Roosevelt. Hans första officiella tal som president, efter det att Roosevelt hastigt dött, avslutades med en bön. Efter valvinsten 1948 kom han vid den påföljande installationen att bruka två biblar. En var öppnad vid 2 Mos. 20, de tio budorden, och den andra vid Matteus 5, Jesu Bergspredikan. Dessa bibelstycken ville han skulle prägla hans fortsatta presidentskap.

Men hur såg det ut i praktiken? Rörande bruket av atombomben fick Truman full information om det så kallade Manhattanprojektet  först den 25 april 1945, alltså mycket sent. Hans medarbetare förordade starkt bruket av denna, för att få stopp på Andra världskriget. Truman sade att den kanske motsvarade det som omnämndes i profetiorna. Efter en bedömning av hur många amerikaner och japaner som skulle dödas vid ett regelrätt stridsanfall på ett Japan som vägrade ge upp, beslutade Truman att bruka bomben. Det var ett ont, men i kalkylen ett mindre ont än om man skulle fortsatt reguljära manövrar. Färre skulle helt enkelt dö, menade han. Utan att inse andra förödande konsekvenser tackade Truman Gud för att de kunde utveckla atombomben innan fienden gjort detsamma. Japan kapitulerade och fredsslutet kom, om än mycket dyrköpt.

När det gällde Israelfrågan hade Trumans önskan att snabbt erkänna den nybildade staten ett mycket starkt motstånd bland en rad medarbetare, exempelvis hos utrikesministern, Marshall. Han kom att hänvisa till Gamla testamentet – hans favorit i Psaltaren var psalm 137, som talade om hur man i Babylon mindes Sion – och stod på sig. David Ben-Gurion förklarade ett självständigt Israel den 14 maj 1948. Endast 11 minuter senare erkände USA staten på de "facto" basis. Redan dagen efter attackeras dock Israel av såväl Egypten, Syrien, Jordanien, Libanon som Irak.

Angående kalla kriget beskrev Truman kommunismen som en falsk filosofi. En ideologi som inte erkände Gud och att människan är en Guds skapelse och att det endast är med Guds hjälp man kunde skapa varaktig rättvisa, frihet och fred. I kampen mot denna falska filosofi tillkom Trumandoktrinen, i vilken Grekland och Turkiet skulle skyddas från kommunismen, och Marshallplanen, så att Västeuropa snabbare kunde byggas upp och bilda ett frihetens och demokratins motvärn.