Jag håller med om vad du skriver. Jag var själv en drivande kraft i "lovsångsväckelsen" i den karismatiska väckelsen på 70-talet där jag blev drabbad av Gud. Jag har otaliga gånger undervisat om och försvarat lovsångens fantastiska betydelse.
Men jag tror vi behöver både lovsångskörerna och sångerna i sångboken (eller andra sånger). Om vi bara sjunger lovsånger förlorar vi en hel del av teologin. Sångerna förmedlade både vittnesbörd och undervisning. De tjänade samma syfte som kyrkmålningarna gjorde i en tid då människorna inte kunde läsa Bibeln själva. Bilderna berättade bibelberättelserna.
Jag tror att vi på nytt lever i en tid då bibelkännedomen bland Guds folk är väldigt grund. Vi behöver undervisningen, teologin, vittnesbörden från sångerna, samtidigt som vi behöver innerligheten och gudsgemenskapen i lovsångerna. Vi behöver både och...
Tänk bara på William Booths sång "O, gränslösa frälsning", med vittnesbördet om hur han efter mycken tvekan kastade sig ut i floden. Det är verkligen ett vittnesbörd många behöver höra idag om att våga släppa taget och gå in i Guds välsignelser. Eller Levi Petrus sång "Löften kunna ej svika" där vi uppmanas att följa Abrahams exempel att blicka upp mot himlen och se Guds trofasthet och låta tron växa...
Jag skulle vilja säga att Frälsningsarmén har alltid varit en lovsångsväckelse. Sedan tror jag att lovsångstonen i Frälsningsarmén var starkt nedtonad under många år. Jag växte upp "Sjung och le"-perioden där det kanske var mer allsång än lovsång.
Men så här var det i början:
Det första frälsningsarmémötet i Sverige 1882 recenserades i Dagens Nyheter. Kritiken mot mötet var enorm. En av de sakerna man kritiserade med mötet var att frälsningssoldaterna sjung en kör som upprepades tjogtals gånger med orden "Vi må Jesus prisa".
I den första "Order och regler för fältofficerare (=kårledare)" skriver William Booth under avdelningen "Avsjungandet av körer" att man bör sjunga körerna minst sju gånger, för det är ofta efter den sjunde gången som välsignelsen kommer. Jag tror att William Booth såg lovsången som en väg in i Guds närhet. De första gångerna man sjunger kören kanske man är upptagen av orden eller melodin, men ju mer man sjunger, ju mindre tänker man kanske på orden och kommer i stället fram till Honom som lovsången handlar om. Det är lovsångens funktion, att föra oss in i gemenskap med Gud.
Så, till slut, ska vi sjunga sångbokssånger eller lovsångskörer? Svaret är nej. Vi ska inte sjunga antingen det ena eller det andra. Vi ska sjunga både och.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar