27 nov. 2013

Den oföränderlige Frälsaren.

Brev nr 14 av General William Booth

Kamrater och vänner!

Jag önskar denna förmiddag tala till Eder om vår oföränderlige Frälsare, och har som text valt sköna stället i Ebr. 8:8 som lyder: "Jesus Kristus, densamme i dag, i går och dessslikes i evighet."

 Denna värld är en växlingens värld från början till slut. Många av de växlingarna den erbjuder äro nyttiga och vinstgivande samt även intressanta. T. ex:
 Årstiderna. Vintern förbytes i vår, och sommaren följes av höst, som i sin tur ånyo efterträdes av vintern. Vilket intresse och nöje medföra icke dessa växlingar åt våra liv.
Vädret. Vi knota alltid över dess föränderlighet, åtminstone somliga bland oss. Men tänk på, huru nyttig en sådan omväxling är! Vi skulle icke tycka om att det ständigt vore varmt eller ständigt kallt, huru mycket vi än vissa tider föredraga, att det ena eller det andra skulle vara litet längre. Vidare växlar det från fattigdom till rikedom och från rikedom till fattigdom samt från tvång till frihet och från frihet åter till tvång, som vi så ofta se, Det finnes vissa förmåner även häri, så som skalden säger:
"Den känner ej värdet av hälsa och frihet, som ej varit sjuk och som ständigt är fri,"

 Med växlingen på kamratskapets och ledarskapets område äro vi salvationister väl förtrogna. Avskedet från och välkomnandet av nya officerare vid kåren , divisionen eller i ännu  högre ställningar har icke blott sin nytta med sig, utan bidrager till att bereda omväxling och liv.
 De förändringar, som tillhöra uppväxten från barnaåldern till ungdomsåren och från ungdomsåren till den mogna manaåldern, äro också av stort intresse.
 Huru annorlunda skulle icke livet tett sig, om vi alla kommit till världen såsom fullvuxna människor! Och likväl tror jag icke. att en sådan anordning skulle ha varit så god för oss eller att vi skull tyckt så mycket om den, som den nuvarande.

 Slutligen ha vi den sista växlingen från detta livet till evigheten. Döden är, även då den är som bäst, en sorgens budbärare. Men ingen av oss, som ha det goda hoppet om att få utbyta jorden mot himmelen, skulle önska stanna har för alltid.
 Ehuru vi rygga tillbaka för skilsmässan från våra kära, så giver hoppet om återseende en outsägligt mycket större tjusning åt den himmelska staden, än den annars skulle äga.

Men det givs många andra växlingar, som ej äro vare sig nyttiga eller önskvärda. T. ex.:
1. Avfallets växling, som innebär avsägandet av sina förpliktelser, brytandet av sina löften till den dyre Frälsaren, desertering från fanan, bortkastandet av hoppet om himlen och korsfästandet på nytt av Frälsaren.
 En sådan växling är både skamlig och bedrövlig. Om någon, som lyssnar till detta budskap gjort sig skyldig till en sådan handling och ej ångrat den samt återvänt till sin Herre, o låt mig uppmana honom att byta ut den förlorade sonens sorgliga belägenhet i det främmande landet mot Faderns hjärta och hem. Må han vid detta mötes slut komma åter.

2. Det är somliga av växlingarna på vänskapens område, som äro att beklaga. Då tvenne hjärtan och liv vilka sammanbundits med en varm tillgivenhetskänsla, lik den, som existerade mellan David och Jonathan, skola i ande och handling skiljas, innebär detta en smärtsam förändring, sak samma vad som åstadkommit densamma.
 Men då dessa tvenne hjärtan eller liv tillhöra medlemmar av samma familj, blir smärtan ändå större.
 Den kärlek kineser och japaner hysa för medlemmarna av sin familj, särskilt den ära och aktning de bevisa sina föräldrar och förfäder, är väl känd. Då under min resa bland dem dylika drag ådrogo sig min uppmärksamhet, kunde det ej annat än särskilt bidraga till att intressera mig för detta folk.
 Då barnen på grund av föräldrarnas sjukdom, ålder eller andra orsaker tröttna på dem, anse dem som en börda, undandraga sig sitt ansvar för dem och lämna dem åt deras öde, glömma de en av sina heligaste plikter och misshaga honom som sade: "Hedra din fader och din moder, på det du må länge leva i landet."

 Vilken olycka, när en mans tillgivenhet för sin hustru eller en dotters kärlek till sin moder förbytes i likgiltighet eller något ännu värre! Det synes mig, som om det endast funnes en växling, som kunde åsamka ett mänskligt hjärta större lidande än detta, och det vore om Frälsaren förändrades. Om han ej längre kunde förlåta, om han bleve trött av att mana gott för oss hos sin Fader, om han återkallade sin hugsvalande Ande, om han icke längre ville låta sin sol uppgå eller sitt regn falla! Kan du föreställa dig, vad det skulle innebära?

 Men, tiotusen halleluja, det finnes en vän, som icke växlar. Hans namn är Jesus.
 Han är alltid den samme, Detta innebär:
1. Han älskar oss lika mycket ännu, som han gjorde den stund han kom ned från himlen för att frälsa oss.
 Huru måste han icke ha älskat eder, mina kamrater, just eder, som nu lyssna till dessa ord, för att kunna vara i stånd att uthärda den förödmjukelse och försakelse, det begabberi och lidande, varav hans väg var uppfylld! Men det var i alla fall så. Betvivla det icke! Han ömmade för dig och beslöt sig för att frälsa dig samt kom ner till jorden för att utföra detta önskemål.

Inga kommentarer: